”Hästig” helg

Haft en kul utbildningsvecka i Sundsvall och lever fortfarande på hur skönt det var att komma bort från vardagen ett tag. I stället för att bo på hotell delade jag lägenhet med en klasskompis. Kanske ska ha som grej att testa nya boendeformer varje gång jag åker upp. Kommer bli expert på boenden i Sundsvall. Förra gången sov jag på ett helt klart hemsökt hotell. Det finns ett ställe till jag redan bestämt mig för att undvika och det är något vandrarhem som är kameraövervakat för att det pågått prostitution där. Inte insatt i fallet, men helt klart avskräckt.

Igår var jag och hälsade på Denice och hennes nya unghäst Lily. Hon var väldigt söt och såg ut som en liten hjort. Sedan fick jag rida en sväng på Goda (det känns alltid lite V.I.P att rida Denices hästar) efter att hon övertygat mig om att jag ”inte kommer bli släpad i skogen” (något minne som satt sig efter en incident Denice var med om.)

Det var så underbart att få sitta på hästryggen igen och jag kom på att det måste vara ett år sedan jag red senast! Tudde var inte ridhäst sista året. Saknaden efter honom gör sig självklart påmind i stallmiljö men jag känner mig på samma gång nära honom. Jag har skänkt några av hans saker till Denice och synen av hans bytta på stallväggen eller vad jag tror var hans regntäcke på Godas hängare gör mig varm av kärlek och saknad. Jag är så lyckligt lottad som fick ha honom så länge. Även om det innebär att jag måste leva resten av livet i saknad och sorg.

View this post on Instagram

A post shared by Josephine Lindqvist (@thelightelf)

Idag hade jag Minty och blev så klart sugen på att sitta upp igen! Tidigare har jag bara gjort saker från marken med henne. Jag tycker inte att ridningen är så viktig och central i mitt umgänge med hästar men åh, vad kul det var! Hon var så otroligt positiv och arbetsvillig. Vi körde lite på ridbanan först och så skrittade jag av ute.

 Inser att det här blir ett väldigt ”hästigt” inlägg så byter spår lite. Jag har inte lagt ut vad jag läser/läst på ett tag. De senaste är faktiskt två böcker av Marian Keyes. Kanske otippat, vad vet jag, så gillar jag henne skarpt. Någon gång när jag var tonåring kom jag över en av hennes böcker och blev redan då förälskad i språket. Hon kan skriva om vad som helst eller vem som helst och jag blir intresserad. Hur hon växlar mellan humor och allvar är ofta så spot on och riktigt inspirerande.