Idag hade jag mitt sista textsamtal. Året på Skrivarakademin börjar lida mot sitt slut och det har gått så vansinnigt fort. Jag har lärt mig så mycket och tror också att den här utbildningen varit en stor räddning för mig. Förra året, förra sommaren. Då skålade jag, mormor och mamma över Trollbruden. Över att min debutroman skulle släppas till hösten. Mormor var en av de första som fick boken. Hon läste ut den på fyra dagar och var så stolt över mig. Varje dag i den här nya världen utan henne gör mig vilsen. Förra sommaren fanns hon, huset och katten Miffo. Nu är allt borta. Hade jag inte fått…

Jag har verkligen varit inne i min ”skrivgrotta” den här veckan. Det är lite som att framkalla en frivillig psykos och det kan faktiskt vara slitsamt på riktigt att ryckas bort från den. Jag tror alla skrivande människor förstår vad jag pratar om. Att gå tillbaka till sitt liv igen när man snöat in sig totalt i en annan karaktär är en störd förflyttning. Särskilt när man skrivit såhär intensivt i flera dagar. Mitt eget liv är dessutom inte alls lika spännande. Jag hänger hellre med vittror och troll än dammsuger. Sjukdom har så klar också gjort valet med skrivpsykos självklart. Tyvärr har jag svårt att skilja på produktivitet och…