Trollbruden ett år!
Trollbruden fyller ett år idag. Boken som jag var tvungen att skriva. Aldrig någonsin förr har jag varit så disciplinerad, så målmedveten, så jävla säker på att vad som än händer så ska boken ut. Jag förstod inte ens att jag skrev fantasy, jag visste inte hur något inom författarvärlden fungerar. Jag hade visserligen gått en skrivarutbildning på Skrivarakademin 2018, vilket utan tvekan var ett av de bästa åren i mitt liv hittills. Ett sånt där år när jag skrev på heltid, utvecklades, hittade min stil och tillbringade nästan all fritid i stallet. Då var jag gift och trodde att jag hade livet under kontroll. Men det har man sällan, till och med aldrig.
Efter två kraschade förhållanden (varav en skilsmässa) och en jävla massa förvirring valde jag att ändå satsa på mig själv, fråga mig själv vad fan jag ville med mitt liv egentligen. Vad var mitt kall? Ganska vilse, nedbruten men med mina djur och familjen som stöttepelare började jag skriva manuset. Jag försvann in i mitt eget underland där jag i stället för att dricka te med hattmakaren raveade med troll och fick veta att anledningen till att jag inte passar in är för att jag inte hör hemma i den här världen. Om jag i så fall är Lilith? Nej, inte helt och hållet. På många sätt är jag Ivar. Ibland till och med bästa kompisen Vanja som mer bryr sig om sina naglar. Jag är allt möjligt, mina vänner, kollegor och familj finns också i Trollbruden. Människor jag mött, platser jag besökt, känslor jag känt och framför allt djuren och deras inverkan på mig. Vi finns alla där som en enda stor psykos i skogen.
10/10-2023 debuterade jag och började ett nytt år på Skrivarakademin vilket räddade mitt liv. Kort där efter gick min mormor bort, sedan katten, sedan mammas hund och för bara några månader sedan min älskade häst. Att fortsätta skriva och tro på mig själv som författare och kreatör har varit mina vingar genom allt. Mina läsare och alla som stöttat mig både genom författarresan och livet i allmänhet är allt.
Mormor berättade att hon såg sig själv i Liliths farmor, detaljer jag inte ens själv lagt märke till som exempelvis hur farmodern ger katten Pan räkor men är noggrann med att skölja av saltet. Uppföljaren Trollkrigaren skrevs om och är, som jag nämnt tidigare, tillägnad henne.
Det har varit ett turbulent år, en turbulent tid men tack vare Trollbruden har jag stundtals varit jävligt lycklig också. Jag har utvecklats som författare, lärt mig så otroligt mycket och lärt känna fantastiska människor.
Stort tack för det här året och för att ni läser det jag skriver!
