Glädjefylld plåga

Självklart blev jag sjuk och har tillbringat de senaste dagarna i någon slags skrivpsykos där jag är tvungen att väcka mig själv för att gå ut med hundar och äta. Kaffe, stickning och de sysslor jag orkar varvas med tokigheterna i huvudet. Vart fan är min tamagochi när jag äntligen har tid för honom?! Han är helt borta! Hade verkligen förträngt hur påfrestande dem är. Kan till och med rymma.

Jag hatar att vara stilla. Blir så fruktansvärt rastlös. För att må bra när jag skriver behöver jag varva med rörelse, men nu när kroppen inte vill samarbeta blir faktiskt skrivandet lite av en plåga. En glädjefylld plåga. Jag älskar att vara där, i mitt eget huvud. Det är motsägelsefullt. Som om min fysiska kropp känner sig bortglömd och vägrar låta mig vara ifred. Kanske är det därför jag klippte håret med en kökssax igår i stället för att vänta på en tid hos mamma.

Jag ska ta hand om håret nu! Precis som jag gjort med mina bryn. De har faktiskt växt ut snabbt och blivit tjocka och fina. Mitt hår har inte varit såhär kort sedan jag var typ 18 år och jag vet egentligen inte vad jag gjort för att förstöra det. Förmodligen allt möjligt. Jag trodde att jag skulle bli ångestfylld av att klippa av det, men ärligt talat känns det rätt skönt.

Gå för övrigt till min Instagram och skicka ett PM om du är intresserad av att köpa Trollbruden på ”Bokrea 2024”!