Perkele
Fredagen inleddes med ett fortsatt växande manus på 146 sidor och ryggskott. Jag hade så ont att jag knappt kunde ta mig ur sängen på morgonen. Självklart bestämde jag mig för att se Perkele i alla fall, men det var sannerligen utmanande. Trots ryggen hade jag en jävligt kul kväll. Ibland lönar det sig att vara lite dumknasig och göra saker i alla fall. Lägger liten vlogg om fredagen längre ner.
Igår följde jag med mamma till mormors hus. Mina mostrar var också där och två av mina kusiner. När jag stod och bläddrade i bokhyllan drogs jag direkt till en bok som visade sig handla om folktro. På framsidan syns ett skogsrå med rävsvans. När jag öppnade boken insåg jag att den dessutom var från mina föräldrar (och mig) till morfar. Jag har alltså ”gett” dem en bok om väsen tidigare utan att veta om det. Trollbruden handlar om just ett skogsrå med rävsvans (skogsrån kan beskrivas på flera sätt, så det blev extra roligt att det var just en räv här också.) Sjukt sammanträffande. Självklart fick den följa med mig hem.
Idag gjorde jag ett tappert försök att umgås med Tudde men det slutade med att jag plurrade med min sneaker genom snö, vatten och lera och blev alldeles dyngsur. Det ska erkännas att jag aldrig varit särskilt bra på att ta på mig ridkläder (var sådan som red barbacka i mjukisbrallor och uggs) men nu är det ännu värre. Ankelstrumpor och dyra, vita sneakers i snö och slask var en helt klart dålig idé.
Tack och lov känns ryggen bättre så i morgon blir det lite jobb!
