Projekt Jack

I natt fick jag äntligen sova och jag mår bättre trots att det fortfarande är tillräckligt dåligt för att jag måste dra mig undan världen. Tråkigt när solen lyser. Jag är en sådan som alltid måste ut då. En valpighet och kärlek till livet som faktiskt ofta räddar mig. Jag brukar medvetet akta mig för att bli för djup. Och den där yvigheten håller mig vid ytan. Även om jag kanske ibland kan uppfattas som lite för energisk då. Men jag bryr mig inte. Världen tycker om mig och jag den. Så länge vi inte börjar debattera om saker. Men solen delar vi och där vill jag vara. Idag har det dock bara inneburit en promenad till affären.

Jag planerade egentligen att inte påbörja några nya skrivprojekt. Två råmanus på ett år känns som en rätt så tillräcklig utgångspunkt och det kommer så klart mer arbete med dem också senare. Men jag kan bara inte låta bli! Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag gått och blivit manisk. Men jag ska inte vara särskilt ”målinriktad” med den här texten. Bara skriva för skrivandets skull och se vad som växer fram. För att det är så jävla kul. För att min energi måste ta vägen någonstans. För att jag har så mycket berättelser inom mig som vill ut.

Jag kallar mitt nya manus för Han heter Jack men kommer förkorta det till ”projekt Jack” som arbetsnamn. I mina tidigare manus har jag satt namnen direkt och arbetat utifrån dem och även om det förmodligen blir så nu också håller jag det öppet.

Så idag har jag hängt med projekt Jack och haft sjukstuga. Självklart köpt min nya favoritchoklad.