Land av sand
Land av sand. Jag slås alltid över hur mycket som fattas mig när jag är utomlands och inte ser skogen. Inte för att jag förväntar mig att det ska se ut som hemma. Det finns så klart mycket främmande med nya miljöer och för mig är naturen alltid det första jag tänker på. En slags motsägelsefull känsla av att hela tiden veta vad man har, men samtidigt att vara hemmablind. När vi flög över Egypten kändes det som om vi skulle landa på månen. Till slut fick jag ju känna doften av blommor och se palmer dansa med sina rufsiga frisyrer i ljumna kvällsvindar, men de syntes inte så bra från himlen.
Jag blev varnad för smuts och magsjuka så spritar händerna som en hypokondriker. Tycker ändå att jag har klarat mig rätt bra hittills (peppar, peppar) med bara lite ont i bihålorna och ett envist skavsår från ett par klackskor. Trots semestrandet försöker jag vara så produktiv som möjligt och skriver på mina manus. Både Trollkrigaren och mitt sidoprojekt Vargar.
Jag tänkte lista de fem konstigaste sakerna med Egypten hittills.
Det första hysteriska var när vi blev infösta (så klart) i en butik som hette ”Lidl” (logga och allt) men i stället för billig mat under för skarpa lysrör i en fyrkantig evighetslokal var det en liten shop. Där såldes egengjorda parfymer, souvenirer och vattenpipor. Vi har spekulerat mycket kring varför dessa affärer använder stora, kända butikskedjors namn (självklart med solblekta skyltar) så om det är någon som vet anledningen till detta kommentera gärna!
Nästa grej var när en man (helt utan anledning) jamade som en katt varje gång han serverade oss mat. Nummer tre får vara mannen som hjälpte oss upp till rummet med packningen. Vi är på ett hotell utan barn och han utbrast glatt, ”Very nice hotel. No babies. Bitch.”
Bitch? Tänkte jag men sa inget. Är ju inte så känslig. Till slut förstod jag dock att han pratade om stranden. I väskan hade jag min ”turapa” som vi skämtsamt började kalla för ”the secret baby” efter det där. Något som i sin tur leder oss till nästa grej. Jag hängde apan i en lampa inne på hotellrummet. När vi kom tillbaka hade städaren skapat någon slags bisarr kompis till honom av handdukar.
Vinnaren av konstigheter var till slut en man som undrade om vi ville ”ha taxi” samma stund som vi kom ut från en annan taxi.
Fortsättning följer!
Du kanske också gillar
