Världen av overklighet

Jag tänkte skriva lite om helgen. Den har varit händelserik på många sätt och gått fort. I fredags efter jobbet hade vi AW för en kollega som ska börja på ett nytt jobb. Det var roligt och vi blev en del, tyvärr var jag ganska dålig på att ta bilder.

Det var faktiskt en liten omställning att börja jobba igen. Jag tog en paus från extrajobb under januari och februari på grund av författandet och mitt sorgearbete efter mormor. Från skrivande till verklighet. Ibland har jag svårt att veta vad som egentligen är mitt liv. Förmodligen båda delarna. Många delar. Jag är så jävla många delar. Ett pussel som inte passar men som ändå envisas att försöka läggas.

På lördagen åkte jag och Mathias ut till Tudde och vi körde lite trickträning på ridbanan. Han har aldrig (peppar, peppar) varit så frisk och fin under ett vinterhalvår som nu och jag är övertygad om att det är för att jag äntligen satt honom på lösdrift. Inga regnskållor, inga överraskande sårskador eller kolik. Ingenting. Självklart kommer det att hända någonting med honom igen, han är ju en levande varelse, men det är så skönt att få ett kvitto på att man gjort rätt. Så vitt jag vet har han stått på box hela tiden fram tills i höstas.

På kvällen gjorde vi egen sushi och det var första gången för mig. Sushi är min favoriträtt (vegetarisk så klart) och jag hade fått för mig att det var avancerat av någon anledning. Men det blev jättebra!

Så kommer vi till idag. Söndag. Vi åkte förbi mormor och morfars hus. Jag har inte varit där sedan jag och min bror hämtade Miffo (katten) när mormor låg inne på intensiven. Det där huset betyder så mycket för mig att jag inte ens orkar utveckla det. Allt som har med det att göra. Det var en berg och dal bana av känslor och överallt flödade minnena. Spelades upp som en märklig film. Jag lever i en värld av overklighet nu. Vi tog den obligatoriska promenaden ner till stranden ändå och där sprack solen fram och vinden torkade tårarna. Underbara plats, jag känner dig i blodet. Jag kan varenda vrå av dig och du har alltid gjort mig hel.

Trollkrigaren som blev ”klar” i veckan är tillägnad mina morföräldrar och jag längtar verkligen efter att få dela den historien med er.