-
Skiften
Jag rensar i lägenheten. Kastar bort allt jag inte behöver eller använder. Ordnar i lådor och på hyllor. Sorterar fram vem jag är och vad jag har. Hittar skatter här och där som jag glömt bort. De största skatterna har varit alla brev och kort från mormor. Nu samlade i en mapp. Förutom det sista vykortet jag fick av henne förra sommaren. Det som säger att jag ska vara den jag är för att det redan finns så många andra. Det kortet hänger fortfarande på kylen. Det sista jag ska rensa är källaren och den har stått orörd i flera år. Jag har ingen aning om vad som finns där…
-
Som att ta bort alla träd
I lördags var jag och Mathias i Uppsala och grillade hemma hos hans kompis. Vi åkte dit runt 14:00 och kom hem fyra på morgonen. En riktig kalaskväll med andra ord. Jag gillar Uppsala och hade faktiskt kunnat tänka mig att flytta dit. Självklart är jag mest förtjust i Gamla Uppsala. I går åkte vi till mormor och morfars hus som nu är sålt. Kanske var det här sista gången jag var där. En overklig känsla som är svår att skriva om. Den platsen är så självklar för mig, det är precis lika overkligt som om någon plötsligt bestämde sig för att ta bort alla träd på jorden. Det går…
-
Elma
Nu har jag läst ut Mikaela Liss bok Elma som är en roman för ungdomar. Det här är faktiskt den första fantasy bok för unga jag någonsin läst. Nej, inte ens Harry Potter! Inget sånt. Alice i underlandet så klart, om den räknas. Många brukar bli förvånade över det där eftersom att Trollbruden är urban fantasy. Hur som helst var Elma en berättelse med många intressanta karaktärer med egenskaper som snabbt fick mig att förstå att de kan göra vad som helst. Boken handlar om en värld där tvillingar föds med speciella förmågor och där det uppstår en konflikt med den styrande drottningen. Rekommenderar givetvis Elma till tonåringar som gillar…
-
Väder, valborg och vår
Idag hade jag mitt sista textsamtal. Året på Skrivarakademin börjar lida mot sitt slut och det har gått så vansinnigt fort. Jag har lärt mig så mycket och tror också att den här utbildningen varit en stor räddning för mig. Förra året, förra sommaren. Då skålade jag, mormor och mamma över Trollbruden. Över att min debutroman skulle släppas till hösten. Mormor var en av de första som fick boken. Hon läste ut den på fyra dagar och var så stolt över mig. Varje dag i den här nya världen utan henne gör mig vilsen. Förra sommaren fanns hon, huset och katten Miffo. Nu är allt borta. Hade jag inte fått…
-
Helg, naglar osv.
Jag mår bättre och visste att det skulle bli så också. Charmen med att känna sig själv. Också förbannelsen. För om man är så medveten om sina känslor, varför är man då inte ännu bättre på att hantera dem? Jag gör vad jag kan och inbillar mig att det är tillräckligt. Många orkar inte ens göra det. Jag var sån en gång. Helgen har haft sina highs and lows, men har också varit kul. I fredags blev det spontan AW efter jobbet trots att jag var klädd som en pundare. I lördags var jag på Medelhavsmuseet för första gången. Lockades av deras utställning om Egypten men helt ärligt var det…
-
Gör det ändå
Det gäller att vara kreativ när det svajar. Veta vad man behöver. Jag är ganska duktig på sånt, veta vad jag behöver. Utan det hade jag aldrig befunnit mig där jag är i dag. Det svåra är att göra saker ändå, för att man vet. Inte bli känslostyrd och bångstyrig. Det handlar inte ens om att vara positiv, ibland går inte det. Utan att göra saker ändå. Jag har svårt för att allt ska se så perfekt ut jämt. Samtidigt förstår jag varför man vill lyfta och visa det fina i livet. Men om man känner sig manad att ventilera om annat, även om man bara gläntar lite på dörren,…
-
Projekt Jack
I natt fick jag äntligen sova och jag mår bättre trots att det fortfarande är tillräckligt dåligt för att jag måste dra mig undan världen. Tråkigt när solen lyser. Jag är en sådan som alltid måste ut då. En valpighet och kärlek till livet som faktiskt ofta räddar mig. Jag brukar medvetet akta mig för att bli för djup. Och den där yvigheten håller mig vid ytan. Även om jag kanske ibland kan uppfattas som lite för energisk då. Men jag bryr mig inte. Världen tycker om mig och jag den. Så länge vi inte börjar debattera om saker. Men solen delar vi och där vill jag vara. Idag har…
-
Bärnstenar i vattnet
Jag har varit sjuk i några dagar nu och det verkar inte avta. Det har i alla fall bidragit till att jag läst ut Micheles ”tegelsten” Bärnstenar i vattnet som jag hållit på med ett tag. Och vilken mysig resa jag haft med den här romanen! Jag tycker om den extremt mycket och det säger jag inte bara för att Michele är min partner in crime. Bärnstenar i vattnet handlar om Lövjekarlen Einar som tar sig an ett barn som lämnats i skogen för att dö, Teresa. Hon är speciell och har gåvor som gör att hon bland annat kan se väsen. Deras relation är väldigt stark genom hela boken.…
-
Eld
Det fortsätter att vara förvirring och rörelse överallt. Tvära kast och lite mer känslostyrning än jag är van vid nuförtiden. Jag brukar nämna att både vara tvilling och ha ADHD är bäddat för storm. En sorts tonårskaos som aldrig slutar rinna i venerna och sätter alla gränser ur spel. Jag jobbar mycket med det där. Men jag kan bli som eld. En skogsbrand som drar fram. Ganska ofta blir jag trött på mig själv också. För att jag inte bara kan koppla den där energin och hantera den. När den riktas på rätt grejer är jag ju ett geni! Men när den brinner fritt är jag en naturkraft. Ofta till…
-
Udda saker jag gjorde medan jag skrev ”Trollbruden”
Jag vet inte hur pass mycket andra författare ”går in i” sina verk och karaktärer. Skådespelare gör så klart det, tar på sig sin roll. Bekantar sig med den. Blir den. Men mycket av det författare skriver kommer ju inifrån. Är det en roll då? Jag finns lite överallt i Trollbruden trots att det är en fiktiv historia. Det var dock några grejer jag gjorde under skrivandets gång som jag vill bjuda på och som kanske är lite udda. Huvudkaraktären Lilith målar tavlor och drömmer om att kunna försörja sig på sin konst. Jag gillar att måla men det är inte mitt huvudsakliga kall på något sätt. Tycker det är…